Gigfenomenet – från Silicon Valley till Europa

På framtidens arbetsmarknad blir det viktigt att ha ett jobb – inte att ha samma jobb. Det spår Alok Alström. Genom sitt företag AppJobs kan 1,4 miljoner medlemmar söka upp, jämföra och betygsätta olika gigplattformar som arbetssökande intresserar sig för.

I oktober 2015 klev Alok Alström in som chef för Ubers Sverigekontor. Det dröjde bara några dagar innan han drabbades av en insikt – att det då förhållandevis nykläckta fenomenet gigekonomin hade potential att faktiskt förändra arbetsmarknaden i grunden.

– Jag insåg att det behövdes en plats för gigarbetare att hitta, jämföra och till och med kunna rejta och betygsätta olika gigplattformar. På den tiden visste de flesta vad Uber var men inte vilka andra aktörer som fanns. För mig var det tydligt att gigekonomin skulle växa och bli större. Det gällde bara att indexera gigekonomin så att folk kunde orientera sig i den.

Lösningen blev att skapa AppJobs, som snart tre år senare hjälper de som letar arbete att hitta jobb med företag som Uber, Foodora, Taskrabbit, DogVacay och Meal Sharing. AppJobs har 1,4 miljoner medlemmar, varav 40 procent bor i USA, en tredjedel i Europa och resterande i andra delar av världen.

– Gigfenomenet började med amerikanska bolag som Uber och Airbnb i Silicon Valley, och det är nog en anledning till att det fortfarande är störst i USA. En annan anledning är att fenomenet kulturellt sett står väldigt nära amerikanska och anglosaxiska kärnvärden som frihet; att man gärna rör på sig och byter arbetsplats, säger Alok.

Plattformarna som suddar ut gränserna

I Europa är gigekonomin allra störst i England. Sedan följer kontinental-Europa, Sverige och Östeuropa.

– Fenomenet fungerar bäst i stora städer, och vi har inga riktigt stora städer i Sverige. Å andra sidan har vi en entreprenöriell ådra med många startups som exempelvis Tiptapp, WhosApp och TechBuddy.

Är det åldersbetingat, är det fler unga som söker sig till gigandet?

– Man kan tro det, men så är det inte. I Sverige är det vanligast bland folk i medelålder eller i yngre medelålder. Och det handlar ofta om män med utländsk bakgrund.

Hur ökar gigekonomin benägenheten hos företag att hitta kompetens utomlands?

– Gigekonomin bygger på digitala verktyg och processer som ökar produktiviteten i systemet.Det tenderar att göra att de tjänster som man köper från gigplattformarna enkelt även kan köpas från de som befinner sig i andra länder. Det gör att svenska bolag också får glädje och tillgång till gigekonomin även om själva gigarbetaren inte befinner sig i Sverige.

Algoritmen vs chefen?

Alok Alström har i tidigare intervjuer berört ett tankespår som går ut på att det mesta som en traditionell HR-avdelning kan göras med en app. Frågan är om det är så enkelt?

– Nej, inte än, men det är absolut på väg åt det hållet. Det som händer med gigekonomin är att komponenterna i det traditionella jobbet bryts upp i olika delar. En del, berättar Alok, är den som ska utföra arbetet – gigarbetarna som i det här fallet kan jämföras med traditionella anställda i ett vanligt företag.

– En annan del är vem som ska bestämma vad man ska göra, chefen i det traditionella företaget eller algoritmen alternativt själva appen i gigföretaget. Sedan finns ju hela HR-avdelningen som håller koll på pension, försäkringar, avtal, skatt och arbetsverktyg. Enligt Alok har gigekonomin som fenomen inte hunnit mogna tillräckligt mycket för att alla delar ska hamna på samma plats.

– Med vår tjänst försöker vi samla allt på ett överskådligt och hanterbart sätt, förklarar han. Alok drar gärna paralleller mellan sättet vi konsumerar arbete med exempelvis Spotify och Netflix.

– Det som var häftigt med Spotify och Netflix vid deras lanseringar var att man kunde konsumera on demand på ett sätt som inte funnits tidigare. Man slapp gå till en videobutik eller musikaffär – en mellanhand. Nu börjar vi komma till en punkt på arbetsmarknaden där friktion i att jobba blir desto lägre.

Hur menar du? – Idag kan vi konsumera jobb eller streama jobb on demand på ungefär samma sätt som vi konsumerar Spotify och Netflix.

Kommer det här att fungera för alla sorters jobb?

– Med vissa typer av jobb kommer det dröja lång tid innan de får en gigbas, men i grunden drivs denna förändring av sjunkande transaktionskostnader eller lägre friktion, och det är något som sker generellt. I vissa branscher, som taxibranschen, ger det till exempel större omedelbara vinster att sänka friktionen. I vanliga fall tänker folk att detta fungerar för lägre kvalificerade yrken men nu börjar även kvalificerade yrken, framför allt licensierade yrken, att ta sig in – som sjuksköterskor, läkare och liknande.

Tryggheten = friheten?

På framtidens arbetsmarknad kommer trygghet handla mindre om att känna sig trygg i samma yrkesroll utan mer om trygghet att man hittar ett nytt gig, menar Alok.

– Om det bara finns en arbetsgivare är tryggheten att vara kvar på det företaget. Finns det flera arbetsgivare och det är lätt att byta så gör det inget om du inte trivs med plattformen du jobbar på, då kan du byta till någon av de andra. Det kommer att prägla tryggheten på arbetsmarknaden – att ha ett jobb, inte att ha samma jobb.

Alok påpekar att resonemanget säkert kan provocera; att många idag känner att gigekonomin inte alls ger någon frihetskänsla nu och att man är ganska inlåst.

– Men det beror på att vi är ganska tidigt inne i gigfenomenet. Det finns inte så många plattformar att välja emellan och de som startats upp brottas fortfarande med vissa utmaningar som unga bolag oftast gör.

Fotnot: Med tanke på att gigekonomin är så pass ung, och få vet hur gigarbete faktiskt fungerar, så har AppJobs startat AppJobs Institute. Institutet har till uppdrag att analysera och dela insikter om arbetsmarknaden, med särskilt fokus på gigekonomin.